Det lilla skivbolaget i Vaxholm som växte till sig och skapade svensk musikhistoria
Under slutet av 1960-talet startade några entusiaster skivutgivning i Vaxholm. Det kom att bli en samlingsplats för grupper som inte hade någon kommersiell grund, den så kallade proggen. Verksamheten gick under namnet MNW, Musiknätet i Vaxholm.
Det började med inspelningar hemma hos Sverre Sundman, son till den mer bekanta centerpartisten Per Olof Sundman. Några grabbar som gillade musik fick för sig att man skulle spela in skivor. Sverre var tekniskt lagd och fixade utrustningen. Bo Anders Larsson (BoA), Lorne och Lynn de Wolfe och en kompis till BoA från Avesta bildade en grupp som kallade sig Tintacs. Inspelningen gavs ut på Amigo, ett skivbolag i Stockholm. Det försöket sporrade grabbarna att själva bilda ett skivbolag – Music Network (MNW). Man gjorde några singlar till men sedan blev Sundmans trötta på att härbärgera verksamheten och grabbarna fick flytta in i fotografen Stig T Karlssons sommarstuga bakom det stora gula huset vid Rådhustorget.
BoA bodde hos sina föräldrar på Rindö och i grannfastigheten flyttade Tore Berger in. Tore var konstnär, poet och trubadur. Kontakt etableras och Tore övertalar grabbarna på det nystartade grammofonbolaget att spela in en LP med sitt band som döpts till Gunder Hägg. Skivan får namnet Tigerkaka. Den sålde fantastiskt och MNW hade fått en succéstart. Den gamle löparlegenden gillade inte att hans namn användes så här och gruppen döpte om sig till Blå Tåget.
Nu var det inte längre bara vilda drömmar om framgång i skivbranschen som gällde. En ny inspelningsstudion inrättades i ett hus på Rådhusgatan som kommunen ställde till förfogande. Nu kom den ena inspelningen efter den andra. MNW blev proggbandens skivbolag med grupper som Nationalteatern, Hoola Bandoola Band och Contact. ”Halva Vaxholm” var engagerad i verksamheten. Lennart Klein höll på med skivomslag, Wassbergs svarade för trycket och tjejerna i stan hjälpte till med att vika och limma skivomslagen.
Efter den första vilt stormande tiden ombildades verksamheten och därmed lades grunden för den fortsatta expansionen. Namnet ändrades till Musiknätet i Waxholm men MNW-loggan blev kvar. Det kom in nytt folk i ledningen. Jan Olof Schill tog hand om ekonomin, Roger Wallis drev på och raggade bl.a. upp Mikael Wiehe. Folk från Blå Tåget gick in i arbetet på lite olika sätt. Här fanns förutom Tore Berger också Leif Nylén och Mats G Bengtsson. Gunilla Thorgren, som då var gift med Tore Berger, fick efter ett tag ta hand om information och marknadsföring. Hon drev också Musikens Makt, en musiktidning som startade som enkel stencilutgåva för att senare komma upp i en tryckt upplaga på c:a 15.000 exemplar. Gunilla var på den tiden socialarbetare och producerande Kåklåtar som fångar på Åkersbergaanstalten gjorde text och musik till. Hon producerade också Tjejclown.
Under andra hälften av 1970-talet var MNW en stor arbetsgivare i Vaxholm med upp till 35 anställda. De flesta fanns i SAM-distribution som skötte om skivdistribution för MNW och flera andra skivbolag inom proggrörelsen. Senare tillkom också ett eget presseri i Östersund.
Tillsammans med Vaxholms församling ordnat vi den 21 september 2010 en konsert i kyrkan med framträdande av en av MNW:s tidiga musikanter, Mikael Wiehe. Efter konserten var besökarna välkomna till Församlingsgården för att ta del av en utställning som visade prov på MNW:s verksamhet.
