|
Den
verksamhet som Vaxholmarna först märkte av är Vaxholms
musikfestival. Ursprungligen har funderingarna kring
festivalen utgått från att det finns många lovande musik-
och dansgrupper, trubadurer och scenartister i Vaxholm. Inte
minst bland våra ungdomar. Vi skall förstås alla hjälpa till
att göra det lättare för dem att uppträda inför publik. Till
glädje för både dem och för oss i publiken. Vi vill också
att olika musiksmaker skall kunna tillgodoses och att
musikintresserade över åldersgränser kan samlas kring bra
musik och ha trevligt tillsammans.
Lägret har
varit festivalens huvudscen och där har det främst blivit
rockinriktad musik. Men festivalen har under åren bjudit på
ett brett musikutbud. Det har också blivit swing- och
jazzmusik för att inte tala om tradjazz som lockat publiken.
2002 fick vi också en modevisning
att titta på och 2005 året hade vi en ny aktivitet under
namnet ”Familjelördag”. 2005 fick Vaxholmarna också en hel konsert
på Andreaskyrkan med Sumpen och
hans ”New Orleans Jazz Anglers”. I år, 2006, var Sumpen
tillbaka med två konserter, båda på Vaxholms kyrka. Under åren med musikfesivalen har
hela 125 framföranden kunnat presenteras!
En Vaxholmsgrupp i det yngre gardet är
”Refrigerator”. Dags att ta över när en del andra gruppers musikanter
fått mindre tid för musik när man skaffat sig hus, livskamrater och barn.
|
|
Bland de mest säregna
grupperna under festivalens historia har ”Phrank” varit. Gruppen gjorde stor
lycka på festivalen. Man kallar sin musik för metallisk industri/techno.
Phrank har spelat på festivalen både 2002 och 2003.
|
|
Det första
året vi genomförde musikfestivalen fick vi hyra en scen. Det
kostade så pass mycket pengar att vi till året därpå satsade
på att skaffa en egen scen. Det hade länge varit tal om att
skaffa en scen till Vaxholm. Förslag har också presenterats
men inget hade dittills blivit gjort.
Gunilla
Lauthers formgivning gav oss en scen med ett vackert välvt
tak. Scenpodiet är 6 x 4 meter och 60 cm högt i
grundutförandet. Överbyggnaden är 6 x 3 meter vilket lämnar
en yta utåt publiken för att skapa en öppen scenkaraktär.
Podiet kan användas både utomhus och inomhus. Överbyggnaden
kan även användas fristående som låg scen eller täckt på
alla sidor som utställningsrum, förvaringsutrymme,
omklädningsplats, serveringstält eller partytält.
|
|
Förutom den användning som föreningen har haft
av scenen har den använts av Vaxholmsspelet som genomfördes i Norrhamnen.
Scenen har också kunnat hyras ut.
|
|
|
|
Projektet
"Ljus i Vaxholm" är ett arrangemang med ljusupplevelser
under höstmörkret. Det är återkommande sedan starten
hösten 2002. Projektet är en del i ett större program med
syfte att visa på miljö, konst och kultur som viktig
drivkraft i vårt samhälle.
Evenemanget
uppskattas och har blivit en del i det utbud av aktiviteter
som Vaxholmarna tagit till sig. Att Konstfack hösten 2003
genomfört sin årliga belysningskurs i anslutning till
evenemanget här i Vaxholm var en betydelsefull framgång för
projektet.
Arrangemanget har nu funnit sin form och vi kan nu gå vidare
för att låta det utnyttjas i Vaxholm av både företag och
organisationer. Erfarenheter från Alingsås, som genomfört
ett belysningsarrangemang sedan flera år, är mycket positiva.
Den form
som efterhand växt fram för det här arrangemanget vilar på
tre fundament. Dessa är konstnärliga installationer, skolans
ljusexperiment och belysningsföretagens möjligheter att visa
upp sina produkter i en levande och verklig miljö. Ett bra
exempel på kreativa inslag i evenemanget har varit det som
gjorts i kyrkan. Titta på ett bildspel som visar hur ljuset
från kyrkan lyser ut i den svala höstkvällen. När du sett
färdigt klickar du i bildspelet för att komma tillbaka till den här sidan.
Klicka här för att se
bildspelet..
|
|
Skolungdomarnas ljusinstallationer har alltid
varit fascinerande. Första året i Officersparken och året därpå i
Hembygdsgårdens trädgård. Ett av motiven hämtades från E.T.
|
|
|
|
Två av Konstfacks ordinarie studenter, Johan
Ridderstråle och Mats Broberg, förändrade tre av Söderhamnsplans gatlyktor
till golvlampor genom att montera stora lampskärmar lindade med vit plast på
de vanliga gatlyktorna. Det blev en lektion i hur vanan att se ett föremål i
en viss storlek – en golvlampa i ett vardagsrum - kan förskjuta skalan i en
hel miljö.
|
|
|
|
Installationer utförda under kursen ”Experimentell belysning
i småstadsmiljö”. Kursen drevs i Konstfacks regi och var en
kurs för yrkesverksamma. Kursens syfte var att föra samman
tre yrkeskategorier i ett inspirerande och fruktbart
samarbete: arkitekter, konstnärer och ljus- eller
belysningstekniker. Lärare på kursen var, förutom
Gunilla Lauthers, prof. Jan Ejhed (som bl.a. arbetat med
Vaxholms belysningsplan 2001), professor Gösta Wessel, ljusdesigner Anders Winell
och inredningsarkitekt Bengt Sjöblom. Gästkritiker var prof.
Anders Liljefors. |
|
|
|
Svante Nordell invigde 2003-års ”Ljus i
Vaxholm” och berömde i sitt invigningsanförande pirens belysning eftersom
han kommit med båt från Tynningö och för en gångs skull inte behövde leta
efter gästhamnens inlopp.
|
|
|
|
Det senaste
evenemanget genomfördes i höstas och temat var "".
Det blev ett spännande samarbete med de tre glasblåsare som etablerat sig i
Vaxholm. Samtidigt kunde vi visa en separat utställning av belysningspollare
som ställts upp på piren i Gästhamnen. Slutligen tände vi en vårdkase på
Batterikullarna.
Berget vid Rådhustorgets östra sida blev
platsen för en ljusinstallation. Den utformades som en flod av ljus som rann
nerför bergssidan. Ledbelysning monterades i kupoler som speciellt blåsts
för visningen.
|
|
|
|
En särskild utställning hade byggts upp på
innergården vid Rådhuset. Här kunde man njuta av de spel i glasblåsarnas
glas som olikfärgat ljuskällor skapat. Klicka
här för att se ett
bildspel som för dig tillbaka till utställningen. För att se ytterligare ett
bildspel kan du klicka här.
|
|
|
|
Vaxholm
finns mitt i en underbar skärgårdsnatur och utgör ett
stycke levande kultur- och skärgårdshistoria. En hel del av
detta är svåråtkomligt för många och tendenser har sedan
länge funnits att blicka bort från skärgården och mer rikta
intresset mot storstaden Stockholm. En motreaktion mot det
här är en förutsättning för att vi verkligen skall kunna ta
till oss de värden som ligger och väntar på att berika vårt
liv.
Vi
kan ta till oss värden i vårt miljöarv och på ett konkret sätt
uppleva innebörden i det. Hur var det förr? Hur levde
människor och vad gjorde de? Det finns sådant som vi kan
omsätta till något positivt inför vår framtid. Här kommer
Båtarvet in i bilden. Ett arrangemang som skall ge
förståelse för sammanhangen och på ett informativt och
trevligt sätt ge bakgrund och framtidsperspektiv på vår
verklighet.
Flera av de
följande aktiviteter i denna presentation är delar av eller
inspirerade av evenemanget Båtarvet.
Det är inte
många Vaxholmare som vet att den kände båtkonstruktören CG
Pettersson var Vaxholmare. Föräldrarna arrenderade Tenö gård
och flyttade senare till Ramsö där CG och hans bror startade
ett varv. Snart flyttade CG Pettersson till Stockholm där
han verkade som båtkonstruktör under hela sitt liv. Men
Vaxholm och Ramsö - där han bodde - blev han alltid trogen.
Till det
första Båtarvet kunde Arena Vaxholm presentera denne
Vaxholmsson med bistånd av bl.a. CG
Petterssonsällskapet. Det blev ett seminarium under våren på
biblioteket, invigning av CG Pettersonrummet på Rådhuset med
ytterligare ett seminarium. Dessutom visade CG
Petterssonsällskapet upp ett antal Petterssonbåtar.
|
|
Gunnar Fritz-Crone har skrivit ett par böcker
om CG Pettersson och kom till Vaxholms bibliotek våren 2003 för att ge oss en bild av
Vaxholmaren, människan och båtkonstruktören CG Pettersson. |
|
|
|
Det är inte
så ofta man har tillfälle att fira jubileer. Men nu har det
hänt igen. Förra året kunde vi frammana minnet av CG
Petterssons livsgärning då det var 50 år sedan han gått
bort. 2004 hade vi haft möjligheten att se tillbaka ännu
längre genom att vi kunnat fira minnet av den första
motorbåtstävlingen i Stockholm skärgård. Tipset kom från
Robert Frodé, varvsnestor i Vaxholm sedan länge och själv
van vid motorbåtstävlingar, främst navigationstävlingar. Det
var så det startade.
|
|
Bakgrunden i illustrationen utgörs av en del av
det sjökort som användes vid tävlingen 1904.
|
|
|
|
Kopplingen
mellan jubileerna finns också att söka i Vaxholm. 1904 ägde
motorbåtstävlingen rum och samma år startade Vaxholmaren CG
Pettersson sin karriär som båtkonstruktör och
tävlingsmänniska genom att dels vinna sin klass på regattan
i Kiel och dels i Marstrand ett kort tag före tävlingen i
Vaxholm. |
|
|
|
Två glada herrar som kunde vara mycket nöjda
efter att ha arrangerat den lyckade efterföljaren till 1904-års
motorbåtstävling. Till vänster Robert Frodé och till höger Magnus Anderberg
från Kungl. Motorbåtklubben.
|
|
|
|
Ytterligare
knytningar finns genom bekantskapen mellan CG Pettersson och
Frodésläkten. CG kunde under sina studieår i Stockholm bo
hos Frans Julius Frodé. Samme Frodé som konstruerade den
s.k. Frodémotorn. Motorn är utställd på Hembygdsmuseet och
till Båtarvsdagen 2004 hade Arena Vaxholm tagit fram en
utställning som visade motorn och dess principer. Två
patentansökningar låg till grund för konstruktionen.
Det material som Arena Vaxholm tagit fram kring
Julius Frodé och hans motor visades under Båtarvet och skall så småningom
kunna
beskådas på Hembygdsmuset.
|
|
|
|
Under
Båtarvet har vi haft försäljning av olika slag. Ambitionen
har förstås varit att det vi gör skall göras så att vi får
en tidstypisk atmosfär kring aktiviteterna. Vi vill också
att det t.ex. i försäljningssammanhang skall finnas en
pedagogik i vårt uppträdande. Man skall inte bara sälja utan
man skall också kunna förmedla en kunskap och upplevelse av
den tidsepok vi vill visa på. Därför är det också viktigt
att attributen kring aktiviteterna stämmer överens med det
vi gör.
Med Bosse Janssons benägna bistånd har vi
kunnat tillverka några torgstånd efter den gamla modellen.
|
|
|
|
Vi har inte
många riktigt stora eller fantastiska kommersiella projekt i
Vaxholm. Därför är det extra spännande att kunna lyfta fram
något för sin tid och för Vaxholm så exceptionellt som
Rindöbaden. Källvikens badanstalt byggdes upp i början av
1880-talet med Brunnssalong och Restaurang. Platsen var just
Källviken som ligger utefter Södra Vaxholmsfjärden en
kilometer fågelvägen från färjeläget på Rindöns västra udde.
Källvikens badanstalt med Brunnssalong och
Restaurang.
|
|
|
|
Efterfrågan
på badanstaltens tjänster ökade mycket kraftigt under den
här tiden och stöttade
av undersökningar om brunnsvattnets tjänlighet växte
utbyggnadsplanerna fram. På några få år kring förra
sekelskiftet byggdes badanstalten ut till imponerande
storlek.
Efter aktiebolagisering 1902, vilken krävdes för
finansiering av utbyggnaden, hade Rindöbaden, som stället då
kallades, växt ut till en ansenlig anläggning. Här fanns
Stora Badhotellet med 50-talet rum. Bredvid låg Stora
Badrestaurangen med societetssalong, tidningsrum och
biljardrum. Sanatoriet Tallhöjden låg inom området och hade
60 rum. För gästernas inkvartering fanns ytterligare det
gamla brunnshotellet med 30-talet billigare rum. Det fanns 6
villor med inalles 59 rum och 14 kök. Till gästernas
förfogande fanns kallbadhus med fem avdelningar, varmbadhus
under Stora Badhotellet, gymnastiklokal under Stora
Badhotellet och två lawn-tennisplaner i parken och en vid
havsstranden. Anläggningen hade dessutom en läkarvilla.
Till vänster ser vi Stora Badhotellet och till
höger Stora Badrestaurangen.
|
|
|
|
Oturen verkade grina projektet
i ansiktet. Dels gick marknaden ur för spaanläggningar under
den här perioden. Dessutom hade den fridfulla
atmosfären på Rindön kommit att förändras radikalt då
kustartilleriet från 1902 intog. Med sina
krigsövningar hade regementet helt kommit att förändra miljön. En omfattande
brand gjorde sedan slut på den storstilade anläggningen.
Såväl Badhotellet som Badrestaurangen brann ner till grunden
och anläggningen gick i konkurs. Den ursprungliga
restaurangen drevs vidare tills den förstördes i en brand år
1927.
Vi kommer att tillsammans med föreningen Rindöborna anordna ett
seminarium för att informera intresserade om vad vi känner
till om Rindöbaden men också för att kunna fånga upp
ytterligare kunskap om anläggningen och de personer som
arbetade här.
|
|
Det finns
mycket i Vaxholms gamla historia som är spännande att
botanisera i. Vem visste t.ex. att det funnits ett
ädelstenssliperi i Vaxholm. På temat företag och företagare
samlar vi på material som kan vara foton, vykort, kartor,
uppgifter om personer och butiker och annan
näringsverksamhet. Så småningom skall materialet kunna
publiceras.
|
|
2004 fick vi ett uppdrag av Rindö Marine att leta upp
material om varvets historia. Docksta som i dag äger Rindö
Marine skulle fira 100 årsjubileum. Det var inte det
lättaste eftersom något skrivet om varvets historia inte
fanns tillgängligt på något håll. Så det blev ett spännande
detektivarbete. Vi visste från början inte ens under vilket
århundrade verksamheten på platsen startat. Så småningom
började pusselbitarna komma på plats och det gick att få
fram en intressant och heltäckande beskrivning över varvets
bakgrund och historia.
 Eftersom varvet varit
militärt med fotograferingsförbud har det inte funnits så många bilder att
ta del av. Det här visar på utbyggnaden under andra världskriget.
Fotografiet är från 1943. |
|
|
|
Hundra år
efter båtens storhetstid byggs nu en långbåt igen. Båttypen
hade växt fram hos strömmingsfiskare i Vaxholm och deras
skickliga båtbyggare. Båten var ytterst lämpad för
skärgårdsfisket med strömming och för transport in till
Stockholm för försäljning av fisken. Vaxholmarnas strömming
hade den konkurrensfördelen att den kunde levereras färsk.
Båten var mycket lättdriven och hanterades av två personer.
För lämplig vind kunde seglen hissas. De kunde också
användas som övertäckning när fiskarna övernattade ute i
skärgården.
Båten är byggd på
Skeppsholmens folkhögskola. Den sjösattes 2006 den 20 maj, roddes av scouterna
till Vaxholm den 15 augusti och invigdes under Båtarvet den 19 augusti.
Tanken är att båten skall finnas mitt ibland
oss både i vardagen och till fest. Den skall användas och kan gärna bli
något av ett ”levande museum” för att locka till intresse för hur livet förr
i tiden kunde te sig för fiskarna i Vaxholm. Ritningen av båten är gjord av Jürgen
Sass.
|
|
|
|
Båten kan
användas på många sätt. Det borde ju kunna bli både
stämningsfullt och minnesrikt att ro in ett brudpar till
bröllopsfesten. Båten kan förstås användas i olika
fritidssammanhang, såväl av skolan som av scouterna och
varför inte som del i konferensarrangemang, kultursafari
eller överlevnadskurser. Den kan förstås också användas för
filminspelningar, PR-aktiviteter och som attraktivt inslag
vid försäljningar och andra evenemang. |
|
|
|
Långbåten har byggts på Skeppsholmens folkhögskola
under Göran Hernlunds ledning. Här besökte vi skolan och Leif Gannert från
Hembygdsföreningen talar med båtbyggarna Hardy Hedskog och Johan Winkler.
|
|
|
|
Trots lite
grått väder var det feststämning på kajen nedanför
Skeppsholmens folkhögskola lördagen den 20 maj 2006. Då var det
sjösättningsdags för alla de sex båtar som byggts på skolan det
här året.
Sjösättningen är finalen på två års hårt arbete för
båtbyggareleverna på skolan. När båtarna kommit i vattnet är
det tradition att eleverna under tio dagar åker ut med
båtarna till ytterskärgården för att få uppleva hur de
verkligen fungerar i sitt rätta element. I början på juni är
sedan Långbåten klar för att komma till sin hemmabrygga i
Vaxholm.
 Två nöjda båtbyggare står
beredda på sjösättning. Långbåten var sist i vattnet som den förnämsta av
årets båtar. |
|
|
|
Så var det äntligen dags
för det sista taget ner i vattnet. Båtbyggarchefen Göran Hernlund står till
höger om båten. Det är han med vegamössan - vem annars! |
|
MNW - det lilla skivbolaget i Vaxholm som
växte till sig och skapade svensk musikhistoria
Under slutet av 1960-talet startade några entusiaster skivutgivning i Vaxholm.
Det kom att bli en samlingsplats för grupper som inte hade någon kommersiell
grund, den så kallade proggen. Verksamheten gick under namnet MNW, Musiknätet i
Vaxholm.
Det började med inspelningar hemma hos Sverre Sundman,
son till den mer bekanta centerpartisten Per Olof
Sundman. Några grabbar som gillade musik fick för sig
att man skulle spela in skivor. Sverre var tekniskt lagd
och fixade utrustningen. Bo Anders Larsson (BoA), Lorne
och Lynn de Wolfe och en kompis till BoA från Avesta
bildade en grupp som kallade sig Tintacs. Inspelningen
gavs ut på Amigo, ett skivbolag i Stockholm. Det
försöket sporrade grabbarna att själva bilda ett
skivbolag – Music Network (MNW). Man gjorde några
singlar till men sedan blev Sundmans trötta på att
härbärgera verksamheten och grabbarna fick flytta in i
fotografen Stig T Karlssons sommarstuga bakom det stora
gula huset vid Rådhustorget.
Två
generationers ljudtekniker utanför studion på
Rådhusgatan. Bo Anders Larsson (till vänster) var med
från starten och Curt-Åke Stefan tog över 1974.
BoA bodde hos sina föräldrar på
Rindö och i grannfastigheten flyttade Tore Berger in.
Tore var konstnär, poet och trubadur. Kontakt etableras
och Tore övertalar grabbarna på det nystartade
grammofonbolaget att spela in en LP med sitt band som
döpts till Gunder Hägg. Skivan får namnet Tigerkaka. Den
sålde fantastiskt och MNW hade fått en succéstart. Den
gamle löparlegenden gillade inte att hans namn användes
så här och gruppen döpte om sig till Blå Tåget.
Sverre Sundman vid det egentillverkade mixerbordet i
studion då den låg inhyst i fotografen Stig T Karlssons
sommarstuga. (Foto: Stig T Karlsson)
Nu var det inte längre bara vilda
drömmar om framgång i skivbranschen som gällde. En ny
inspelningsstudion inrättades i ett hus på Rådhusgatan
som kommunen ställde till förfogande. Nu kom den ena
inspelningen efter den andra. MNW blev proggbandens
skivbolag med grupper som Nationalteatern, Hoola
Bandoola Band och Contact. ”Halva Vaxholm” var engagerad
i verksamheten. Lennart Klein höll på med skivomslag,
Wassbergs svarade för trycket och tjejerna i stan
hjälpte till med att vika och limma skivomslagen.
Tore Berger spelade vanligtvis klarinett. Just vid det
här tillfället på Lägret under någon ”Waxholms
musikfest” blev det i stället basklarinett. (Foto: Stig
T Karlsson)
Efter den första vilt stormande
tiden ombildades verksamheten och därmed lades grunden
för den fortsatta expansionen. Namnet ändrades till
Musiknätet i Waxholm men MNW-loggan blev kvar. Det kom
in nytt folk i ledningen. Jan Olof Schill tog hand om
ekonomin, Roger Wallis drev på och raggade bl.a. upp
Mikael Wiehe. Folk från Blå Tåget gick in i arbetet på
lite olika sätt. Här fanns förutom Tore Berger också
Leif Nylén och Mats G Bengtsson. Gunilla Thorgren, som
då var gift med Tore Berger, fick efter ett tag ta hand
om information och marknadsföring. Hon drev också
Musikens Makt, en musiktidning som startade som enkel
stencilutgåva för att senare komma upp i en tryckt
upplaga på c:a 15.000 exemplar. Gunilla var på den tiden
socialarbetare och producerande Kåklåtar som fångar på
Åkersbergaanstalten gjorde text och musik till. Hon
producerade också Tjejclown.
Under andra hälften av 1970-talet
var MNW en stor arbetsgivare i Vaxholm med upp till 35
anställda. De flesta fanns i SAM-distribution som skötte
om skivdistribution för MNW och flera andra skivbolag
inom proggrörelsen. Senare tillkom också ett eget
presseri i Östersund.
Tillsammans med Vaxholms församling ordnat vi den 21
september 2010 en konsert i kyrkan med
framträdande av en av MNW:s tidiga musikanter, Mikael Wiehe. Efter
konserten var besökarna välkomna till Församlingsgården för att ta del av en
utställning som visade prov på MNW:s verksamhet.
Det var mycket stämningsfullt i kyrkan tisdagen
den 21 september när Mikael Wiehe framförde en konsert som inledning på
MNW-evenemanget. Efteråt gick publiken över till Församlingsgården där en
utställning om MNW:s verksamhet visades.
|
|
Har du
idéer om verksamheten är du välkommen att höra av dig.
- Kontakt med oss:
-
- Telefon
-
08-541 303 66
- Postadress
-
Arena Vaxholm, Äpplarövägen 1,
185 33 Vaxholm
- E-post
-
info@arenavaxholm.se
|
